Välkommen till min värld av fotografi!
På denna sida öppnas dörren till fyra unika kategorier, var och en berättar en egen historia.
Vem är Staffan Ehde?
Du kanske undrar vem som står bakom bilderna?
Jag är fotograf, berättare och visuell nörd – med ett långt och krokigt förhållande till stillbilden. Det började redan som 12-åring i mörkrummet. Några år senare höll det på att ta slut, när tonårshormoner och flickvänner konkurrerade ut fotograferingen. Men så hände något oväntat.
Under en promenad med kameran över axeln (mest som ursäkt) exploderade plötsligt en lägenhet framför oss. Instinktivt tog jag upp kameran. Dagen efter täckte mina bilder ett uppslag i Göteborgs-Posten – med mitt namn. Jag var fast igen.
Som 15-åring fotograferade jag för Folkteatern, projicerade bilder bakom "Alice i Underlandet" och experimenterade med rörelse tillsammans med dansaren Claude Marchant. Men det var ändå inte förrän på Brooks Institute i Kalifornien (där jag tog en Bachelor of Arts 1979–1984) som jag på allvar förflyttade mig – från stillbild till rörlig film. Där blev jag nyhetsfilmare för NBC. Väl hemma började jag på SVT, men snart startade jag eget.
VHS-eran exploderade, SVT:s monopol sprack, och med det växte mitt bolag Metafor Media. Vi producerade företagsfilm, events och interaktiva produktioner – ibland med 25 anställda. Det rullade på tills världen stannade upp hösten 2001. Efter kriser och marknadsförändringar valde jag att lämna den världen och starta om på ny mark. (Den historien finns på www.ehde.se.)
2009 drev jag ett innovationsbolag tillsammans med kollegor. Men min fru Ellinor – forskare, konstnär och klok livsmedresenär – ifrågasatte ekorrhjulet. Resultatet? Vi kastade loss och seglade jorden runt med våra barn. Tre års resa, tre års liv. Under seglingen bestämde jag mig: Jag ska inte filma. Jag ska fotografera.
Stillbilden var tillbaka
När vi kom hem 2015 började vi jobba igen – i ett lugnare tempo. Ellinor ställde ut sina abstrakta målningar (www.ristoff.se), och en dag 2019 uppstod en vakans i en samlingsutställning. Hon föreslog att jag skulle hoppa in. Jag visade porträtt från Stilla havets övärld – och gensvaret var överraskande positivt.
Men det var en ny känsla: att ge mig själv ett uppdrag. Kunde jag det?
Det blev början på ett spår om memer och replikatorer – inspirerat av Richard Dawkins. Men det spåret avbröts av ännu en replikator: Covid. Paus igen.
Och i pausen hittade jag ljuset. Jag blev djupt inspirerad av Harold Ross och hans teknik för att "skulptera med ljus". Jag tog kontakt, gick i lära – och började skapa på nytt.
Det är det du ser här.
Jag tar inte bilder. Jag gör dem.