Varje bild börjar när du börjar tänka
Jag använder fotografi för att bygga tankemaskiner.
Varje bild är ett visuellt tankeexperiment.
De är inte gjorda för att ge svar.
De är byggda för att se vad som händer när vardagliga ting tillfälligt förlorar sina invanda roller och börjar bära mänskliga erfarenheter.
Det verkliga verket uppstår först i mötet med betraktaren.
Anteckningar från ett visuellt laboratorium
Jag har alltid studerat hur människor skapar mening.
Tidigare gjorde jag det genom att observera människor i deras verklighet.
Idag gör jag det genom att skapa bilder och observera hur människor möter dem.
Under större delen av mitt yrkesliv arbetade jag med dokumentärfilm, television och visuellt berättande. Kameran var ett verktyg för att förstå hur människor agerar, kommunicerar och fattar beslut.
Idag använder jag fotografi på ett annat sätt.
Jag bygger situationer där vardagliga ting tillfälligt förlorar sina invanda roller. Inte för att illustrera en idé, utan för att upptäcka vad som händer när någon möter dem.
Jag vet sällan exakt vad en bild handlar om när jag börjar.
Den färdiga bilden är inte slutet på processen.
Den är början på en ny.
Varje utställning är ett pågående experiment.
Varje betraktare blir en del av verket.
Stillbilden – igen
När vi kom hem 2015 tog arbetet fart i ett lugnare tempo. Min fru Ellinor, konstnär och forskare, ställde ut sina målningar. När en plats öppnades i en samlingsutställning 2019 föreslog hon att jag skulle delta. Jag visade porträtt från Stilla havets övärld. Responsen var oväntad – och något förändrades.
För första gången började jag ge mig själv uppdrag.
Ett nytt spår tog form, inspirerat av idéer om memer och replikatorer. Även det avbröts – denna gång av pandemin. Men i pausen hittade jag ljuset. Jag fördjupade mig i ljusmåleri, inspirerad av Harold Ross och hans sätt att skulptera fram form snarare än att belysa den. Jag gick i lära och började arbeta långsamt, medvetet och med stor restriktion.
Det är det du ser här.
Nybörjare, fortfarande
Trots ett långt yrkesliv betraktar jag mig som en nybörjare som konstnär.
Inte av blygsamhet, utan av nödvändighet.
Att arbeta konstnärligt för mig handlar om att inte veta i förväg. Om att lyssna snarare än att leverera. Varje bild är ett försök – ibland ett svar, ofta en fråga.
Jag tar inte bilder.
Jag gör dem.
